Ur Karstens bok som utkom 1921 sägs att de äldsta skrivformerna var Oxekang och Oxkangar. Byanamnet anger, att man på sommaren hade oxar i betesgång på denna ö. År 1584 skrives också Vxgångar (läses som u). I äldre tider hade man mycket oxar och stutar (liten oxe) såsom man kan se av uppgifterna i det s.k. sölfskatteregistret 1571. Detta år hade bl.a. kyrkoherden Vero Sochn 23 kor, 2 oxar och 3 stutar. Byanamnet borde skrivas Oxgangar i överensstämmelse med rent svenskt uttal och för att undvika förväxling med finskan, som sannolikt icke har det minsta att skaffa med detta namn.
Enligt en artikel i Vbl. 28.2.1989 finns också en förklaring till hur Oxkangarnamnet uppstod. Vöråbönderna hade markandelar i Oxkangar. Varje sommar hade de sina ungnöt på bete där. Det är därav som det uppstod oxgångar på området. Man sade inte gångar på den tiden utan gangar, och än i dag heter det gangstig.
Fullmäktige beslöt 1.3.1962 att byanamnet Oxgangar också i fortsättningen stavas med g. Fullmäktige konstaterade 1964 att lantmäteristyrelsen fastställt att stavningen av byanamnet skall vara OXKANGAR.
Sagan om byanamnet OXKANGAR
1443 Oxkangar
1543 Oxekangar
1544 Oxekangher fierdhung
1547 Oxkangarby, Uxkangarby
1548 Oxekang
1560 Oxekangarby, Okskangar
1561 Oxgangar
1563 Oxkangar
1584 Vxgångar
1962 Oxkangar
1964 OXKANGAR
Text taget ur boken ”Oxkangar – strändernas by”, publicerad 2008. Författat av Hembygdsforskargruppen i Oxkangar.